RETURN - Att återvända, fullfölja och att förena konst med teologi

Konstnär Martin D. Stenberg berättar: Efter att i många år tagit hand om min svårt cp-skadade son Emanuel, har jag sedan den 25 juli 2022 återvänt till mitt konstnärskap på heltid. Under alla år med Emanuel har jag endast hunnit med att måla sporadiskt, ett par timmar om dagen.

Nu, då jag kan ägna mitt måleri full uppmärksamhet kan jag också fullfölja mycket av det måleri som jag under åren startat upp, men inte haft tid att slutföra i sitt uttryck. Min tanke var under åren med Emanuel att jag vid hans död skulle låta mitt måleri översämmas av eruption, förtvivlan och gränsövergångar genom att helt eller delvis förstöra det jag noggrant byggt upp, och sedan rekonstruera det.

Så har icke blivit fallet. Istället har jag fortsatt på inslagen väg, men nu med än större noggrannhet och känsla för att finslipa och göra färdigt de påbörjade målningarna.

Jag kallar detta RETURN, ett återvändande till den konstnärliga processen där måleriet får lov att uppta det mesta av min tid.

RETURN är också en strategi att återvända till det som utkristalliserats och varit det typiska för mig som konstnär alltsedan jag började måla vid 16 års ålder. Och, ett måleri som vill förena konstnärskap med teologiskt sökande och lärande.

Återvändande till motiv från Italen, 1974

Den här målningen tillhör en serie av målningar där jag försökt att återskapa den jag var i 20 år åldern. Bilden föreställer det pensionat jag bodde på när jag ställde ut mina målningar på Galleri II Lume i Chiavari. Det är ett självporträtt då jag den sommaren satt vid en trappa nere vid hamnen och målade just sådana här bilder. När jag nu återvänder till detta motiv har en bild konstruerats i en något annorlunda framtoning, efter ett 50 år långt målarliv. 

Därför finns många motiv som kan hänföras till teologiska utsagor; måleri som blickar bakåt till uppväxten i prästgården där jag målade mina första tavlor, ofta som "kommatecken", till mina föräldrars arbete som präster.

Ett genomgående tema utgör Saenredams kyrkointeriörer från de reformerta kyrkorna i 1600-talets Holland, liksom intryck från den ryske filmaren Andrei Tarkovskijs filmer. Men, det finns också ett tema med återknytning, rent allmänt sett, till hela mitt tidigare målarliv.

Trots att jag hade valt att på heltid ta hand om min son Emanuel, höll jag under alla år måleriet levande. Ett spänningsfält har också bibehållits efter mina år på konstakademin i Köpenhamn, där jag utsattes för avsevärd press att förneka min kristna bakgrund. Under hela 1980-talet försökte jag i måleriet förneka detta kristna påbrå med hjälp av kallasfalt som material, både som frigöerelse och avståndstagande till teologisk hållning.

Nu, då en nystart sker, i ett återvändande, använder jag istället dessa asfaltbilder, från tre decennier tillbaka, till att förstärka ett uttryck som ger tydliga speglingar mellan konst och teologi.

Sankta Karin kyrkoruin. Då jag kom in på konstakademin i Köpenhamn hösten 1977 hade jag tidigare på sommaren stått i den här kyrkoruinen, Sankta Karin i centrala Visby på Gotland, och målat varje dag under två veckor. Motivets uttryck ändrades i takt med solens gång som hela tiden gav nya skuggor. När jag sedan kom till akademin fortsatte jag länge att arbeta på dessa påbörjade målningar. Nu har jag återupptagit detta, och målningen ovan till vänster är den senaste versionen. Mitt absoluta favoritmotiv. Varför? Därför att naturen och kyrkan här smälter samma till en enhet.

Processionskorset - inspiration från Sandredam. Återknytningen till den här bilden är dubbel. Dels är det processionskorset som är ett av de allra tidigaste motiven jag använde mig av redan som 17-årig konstnär; målningar med endast ett stort kors som fyllde ut hela bilden. Dels är det också återvändandet till Pieter Janzoon Saenredam (1597-1665) som jag upptäckte via en av mina lärare, Poul Gammelbo, på konstakademin. Saenredams målningar har sedan dess, från 70-talet och framåt, fyllt mitt målande med inspiration. Hans kyrkorum har som karaktärisktskt signum ett ovanligt lågt centralperspektiv vilket förmedlar en känsla av närhet, mäktighet och skönhet. Under rubrikerna "Kyrkbänken och kyrkkaffet" samt "Det snabba måleriet - första utställningen, Italien" (Se: Måleri & Projekt) nämner jag också inspirationen från Saenredam.

Vagnshjulet - symbol för livet. Det gamla vagnshjulet som symbol för livet har följt mig sedan tiden på konstakademin. På en fotokurs fick jag lära mig att göra om ett ordinärt fotografi till en grovkornig bild. Återknytningen till hjulet känns relevant då jag genom årens lopp, särskilt i början av 80-talet, gjort många versioner av detta motiv.

Tidigare utställning med temat RETURN

Kollängens tingshus, tillsammans med fem ytterligare konstnärer, verksamma i Skaraborg.