Martin D. Stenberg, konstär och

projektledare för Ustikt - Insikt.

När ramarna sattes upp i maj 2011 var dom blanka. Nu några år senare har ramarna smält in i landskapet med sina roströda toner. Martin D. Stenberg berättar:

Den ram som står längst bort i nordost är Daniel Bladhs, Prästkvarna gård, belägen nära Övertorp, i backen ner mot Binneberg, bakom Daniels Gårdsbutik. Platsen är laddad av gamla minnen. Här låg en gång i tiden Daniels farfars farfars kvarn, och rester från dess fundament finner vi i ramens siktruta. Daniel överlät till mej att finna ord. Efter moget övervägande sa jag ”Skulptur” och ” Installation”, mest därför att platsen var förbisedd och behövde upphöjas! Nästa gång jag kom till Daniel hade han fixat väg till ramens plats, anlagt en stor plats för ramen invid bäcken och hittat betydelsen av ordet ”Installation: ett fårskinn fastsurrat i ett träd mitt emot ramen. Jag upplevde det som en doft av hednisk tid, där rävar, rådjur och älgar spelar en stor roll.

Högsböla. Ramen på Högsböla ängar är placerad i ett naturreservat. Platsen är vald dels därför att den har stor personlig betydelse för mej som privatperson. Ramen på Högsböla var den sista ramen jag placerade, och det var min hustru Maria Mörner som till sist fann orden till den. ”Kom till mej ” och ”Lyssna till ett råd ”. Båda orden kan fritt tolkas och kan komma till pass i många olika känslolägen, både förtvivlan, sorg och glädje. Eller förälskelse... Denna plats är väl värd ett besök: Högsböla ängar, vid den uråldriga gamla eken.

Nästa ram står vid Bergs Kyrka. Efter ett kyrkorådsmöte fick jag av ansvariga i Bergs församling tillåtelse att sätta upp denna ram på kyrkans mark strax intill kyrkan; på den plats man fordom ställde sina hästar under gudstjänst. Orden på ramen vill fånga in två diamentralt motsatta storheter. Åt ena hållet ”Mittpunkt”, som fokuserar Skövde kommuns äldsta hus med sin äldsta detalj: ett fönster från 1100-talet. Åt andra hållet ser man Nolbergets möte med omgivande landsskapslinje, kallad ”Skärningspunkt”. Det var besvärligt för mig att gräva ner den här ramen! Det var den allra första jag skulle placera, och det stötte på patrull genast. Under den plats ramen måste stå, för att fånga det gamla fönstret och Nolbergets skärningspunkt samtidigt, fanns det en mycket stor sten jag själv icke mäktade gräva upp och flytta på. Börje Andersson, som har gården intill, bistod mig dock genast med sin gamla Bolinder-Munktell, en gammal traktor som effektivt med en storgriptång drog upp den jättestora stenen. På så sätt kom jag igång med mitt projekt: att skapa meningsfulla mötesplatser i bygden.

En mycket spännande ramsättning var den som gjordes hos Birgitta Carlander på Karlsfors gård vid Silverfallen. Jag hade väntat mej en ramplacering vid vattenfallen, men Birgitta ville markera och lyfta fram sina anfäders verk och minne: Bernt Harder Santesson, herre till Karlsfors, och hans vän över dalen, herre till Sparresäter, Carl-Johan Schönherr. I ramens ruta skymtar Sparresäters Herrgård, och åt andra hållet Karlsfors bruks marker.

Det finns två ramar vid Stensgården. Den ram som ni ser allra först står uppe vid vid vägen mellan Berg och Öglunda, ungefär mitt för Lycke Lille höjen. Ramen placerades ut tillsammans med Anna Eliasson (som tidigare drev ett Bed & Breakfeast). En dialektisk motsats lyftes fram, åt ena hållet ”Bevara”, åt andra hållet ”Omsluta”. Och kikar man genom ramens lilla rektangulära hål, ser man Stensgårdens magnifika lada. Dalen framför ladan med vägen ner mot Stensgården visar verkligen Västergötland från sin finaste sida.

Den andra ramen står framför Stensgårdens vackra gårdsbyggnad där Anne-Sopnie Plith med maken driver Stensgårdens Bed & Breakfast. Här ser vi i ramens siktruta Stensgårdens veranda och dess stiliga grindstolpe. Ordet ”Framme ” tyckte vi passade med tanke på den korrespondens jag efterlyste mellan orden; med koppling till ordet på motsatta sidan: ”Allé utan träd”. Av tradition på gården har det ofta pratats om att det borde planteras en allé på den vackra vägen ned till gården, denna väg som så karaktäristiskt tecknar en distinkt linje genom dalen. Men den vackra vägens linje har vunnit över idén att ha en skymmande allé! En väl värd reflektion och viljeyttring att plocka upp i konstens namn!

Det är så vi skapar våra landskap,

vår hembygds identitet. Och när

man följt den vackra linjens

sträckning framåt, nedåt,

kommer man fram till linjens

mål, Stensgården.

Man är ”Framme ”.

Uppe på Billingen längs den raka väg som går tvärs över berget och ned till Skövde (i folkmun kallad ”raka linan” )finns en ram belägen vid Skyttlabacken i Arvidstorp . Ramen står nära parkeringen. Passa på att ta en promenad på berget också! Texten på ramen är ”Ljuset på kullen” (upp mot gården) och "Ursprung" (mot skogen). På Skyttlabacken fanns tidigare café och gårdsbutik. Cafét drivs nu vidare av Cecilia Wadenbäck alledels intill Bergs kyrka, "Cecilias trädgårdscafé".

Nere i Lerdala by, närmare bestämt Kvarnvägen 214, inne i konstnär Ulla Taflins trädgård finns också en ram. När jag kom dit första gången visste ingen av oss var o vad ramen skulle berätta om. Men så kom jag med min vanliga fråga: Vad håller du varmt om hjärtat, Ulla ? Hon började prata om en blåmes, som blivit hennes vän, och som bodde i en fågelholk i hennes fina trädgård. Vi provade, och se, om man fixerade fågelholken i siktrutan åt ena hållet kom där upp ett annat fågelbo-hål i ett äppleträd. Ulla berättade att hon aldrig sett vem som bor där... Så orden blev ”Blåmesen min vän ”, och ”Jag vet att någon bor där”. På bilderna ser man ramen inbäddad i Ullas trädgård.

Mellan Lerdala och Timmersdala ligger Melldala. Där finns Melldala trädgård som drivs av Majvor och Örjan Brodelius-Johnson. Ramen står mitt i deras handelsträdgård, och orden på ramen föll sig rätt omedelbart på plats: Åt ena hållet ”Varje Dag”, åt andra hållet ”Någon dag”. ”Varje dag” hänsyftandes till det arbete som utföres i princip varje dag i trädgården. ”Någon Dag” hänsyftandes till de enstaka dagar det rör sig något ute på fälten... Reflektion över sakernas tillstånd är en viktig del av detta projekt, och här kan man ju fundera på ”Högintensiv” och Lågintensiv” verksamhet...

Strax norr om Öglunda, vid Bockaskede Kvarn, vid bäcken Missunnan, står en den ram som är knuten till keramikern Gunilla Råberg, som var en av drivande krafterna bakom bildandet av Föreningen Vallevägen och som hade sin keramikverkstad här fram till sin bortgång hösten 2013. Gunilla hade valt orden ”Människa” och ”Troll”. Det var människan som byggde dammen här en gång i tiden och drev som Bockaskede Kvarn.Troll fokuserar genom ramen på en kullrig trädstam av björk.

Men mina egna associationer går till den gamle kvarnägaren som för 60 år sedan gick här omkring med krok istället för arm. Han miste sin arm i kvarnen! Och med sitt mörka utseende och sin krok till arm skrämde han barnen här, på den tiden...

Missunnabäckens fall, där den gamla kvarndammen har brustit, är särskilt vacker och har alltid friskt vatten i sin fåra tack vare Brun Källa, som rinner opp strax ovanför ramens placering. Vattnet är så rent att en ursprunglig sorts öring lär finnas i bäcken.

Nära Öglunda på backen ovanför Sjöbacken Gårdsbutik står också en ram. Denna rams placering och dess ord har innehavarna av Sjöbacken helt och hållet själva bestämt. De var tvärsäkra på sin sak: "Rötter" och "Drömmar". Åt ena hållet fokuserar ramen på en gammal fornlämmning - ett stenröse som en gång i tiden med varsam hand lagts längs en åskant - följer en linje i en spiral. Omgivningarna här kring denna ram är sagolika, och det är en stor upplevelse att få komma hit.

Konstruktören bakom ramarna och dess tillverkare är Claes Magnusson som driver Järn och Silversmedjan i Varnhem. På ett mycket förtjänstfullt sätt har Claes konstruerat ett hållbart och säkert sätt att förankra ramarna. Så det har varit mycket lätt för mej att gräva ner dem i jorden, fastsätta dem med stora stenar som vilar på snedställda, fastsmidda snedjärn som finns under jord. Dessutom har jag använt betong för att vara på den säkra sidan; att det skall hålla och att ramarna ska stå spikrakt helst i många år. Hos Claes i Varnhem finns också en ram placerad, i närheten av hans smedja. Ramen fokuserar på dels en bit av Varnhems Klosterkyrka och här är ordet på ramen: ”Vertikal”. Åt andra hållet ser man en bit av Claes modernt byggda hus. Här är ordet ”Horisontal”. Dessa två ord stämmer väl överens med Claes roll som konstruktör, och han har själv sagt om sej själv att konstruktion är hans allra starkaste sida. Senare, i september månad 2011, gjorde jag och Claes Magnusson, ännu en ram som uppställdes, blott för en helg, i Tomtens kalkbrott nära Falköping. Läs mera: Projekt.

Längst bort åt väster mot Skara, på vägen mellan Skara och Skövde, finns nästa ram. Strax bortom Axvalla ligger Valle Stugby, som drivs av Marianne Falk och Harald Henningsson. I mötet med dem, förstod jag direkt att det var Axevalla Hus som gällde. Marianne och Harald bor mycket vackert vid stranden till den sjö i vars mitt Axevalla Hus ruiner finnes. Orden blev ”Dåtid” och ”Nutid”, för åt andra hållet ser man Valle Stugby... En påtaglig skillnad uppstår i ramens ruta mellan minnet av det som varit och den pågående verkligheten.

Längst bort i söder, uppe på backen ovanför Norra Lundby, med utsikt över Hornborgarsjön, är denna ram belägen: Ramen är satt intill Anja Larssons ateljé, Rosenberg utanför Varnhem. Anja och jag jobbade länge både att hitta plats och ord. Till sist förlöste det sig när jag frågade Anja om, var hennes hjärta stod i konsten. Hon sa att hon älskade Tomas Tranströmer. Orden och placeringen av ramen styrdes sedan av detta, och vi hittade himmel, och vi hittade grönska. Orden blev ”Inom dej”, och ”Öppnar sej ”. Senare under hösten fick Tranströmer Nobels Litteraturpris!

Ord som koder. En dag i januari stod ramen hos Johan Ljugnés vid Björnasäter ovan Lerdala klädd i snö och frost. Orden gick ej att se, men mötesplatsen finns kvar, hållplatsen står stolt i backen. Ramen står invid Johans smedja, och när han skulel välja ord ville han ha en kod: Åt ena hållet IYD, vilket betyder In Your Dreams, åt andra hållet IRL, vilket står för In Real Life. Åt ena hållet avtecknar sig drömmarnas Kinnekulle, åt andra hållet ser man bilvägen och smedjan! Många som går förbi förstår kanske inte meningen, men man kan ju knacka på i smedjan och få en förklaring...

Ètt underbart projekt har det varit att få sätta upp dessa ramar i bygden, och jag har fått lära mej mycket. Dessa förklaringar jag här nu har nedtecknat, ger förhoppningsvis en mer heltäckande bild av vad jag har

fått vara med om.

Klockarebolet Berg, 12 april 2012

Redigerad version, april 2017

Martin D. Stenberg